torsdag 19 april 2018

Värderingstabellernas aktualitet: NES-kassetter

När någon titel hade utmärkt sig med höga priser gjorde jag tidigare på bloggen ibland inlägg med rubriken ”Värderingstabellernas aktualitet” för titeln, och kollade hur ett större antal affärer med spelet stod sig visavi värderingen i Spelsamlarboken.

I det här inlägget är upplägget annorlunda. Jag konstaterade i inlägget om Retrospelsmässans eventuella kulmination att man lätt blir förvånad över hur låga priserna på NES-kassetter kan vara, så här jämför jag de lägsta kassettpriserna med Spelsamlarbokens värderingar från 2014.

Jag sätter en gräns på minst tre bud för att utelämna vissa fall där säljaren har haft otur med köparna, till exempel där någon har lagt utropspriset och en annan sedan har vunnit bara ett budsteg däröver. När det finns tre bud kan man hävda att priset någorlunda bör spegla marknadsvärdet. Givetvis är prisvariationerna stora mellan olika auktioner, men att titta på de billigaste bör egentligen inte vara mindre relevant än att titta på de dyraste, som sker mestadels annars. Sökningen på SCN utelämnar inte bara spel som inte finns i SCN-version, utan alla auktioner där SCN inte står i rubriken.

Så här blev resultatet:



Och så här förhåller sig de lägsta priserna till värderingarna i Spelsamlarboken:

Titel                                                        Pris                Värdering       Över/under
Super Mario Bros                                      3                    50                  Under
Blades of Steel                                           13                  50                  Under
Puzznic                                                      14                  80                  Under
Nintendo World Cup                                   17                  50                  Under
The Simpsons: Bart VS the Space Mutants 19                 50                  Under
Top Gun                                                    26                  40                  Under
Wizards & Warriors II: Ironsword                27                  50                  Under
Soccer                                                       32                  40                  Under
The Chessmaster                                       32                  70                  Under
World Wrestling                                        32                  50                  Under
Gradius                                                    37                  120                Under
Lee Trevino’s Fighting Golf                         39                  20                  Över
Wizards & Warriors                                  43                  70                  Under
Star Force                                                 45                  50                  Under
Double Dribble                                          45                  40                  Över
Tennis                                                      47                  50                  Under
Track & Field II                                        48                  50                  Under
Guardian Legend                                       50                  80                  Under
Golf                                                           51                  50                  Över
Ikari Warriors                                            55                  50                  Över
Super Mario Bros./Duck Hunt                   56                  50                  Över
Goonies II                                                 57                  50                  Över
Rush’n Attack                                            60                  60                  Lika
Trojan                                                       60                  50                  Över

Auktionerna gäller fungerande kassetter, även Super Mario Bros för 3 kronor, men flera av kassetterna är i dåligt skick med bland annat delvis avrivna etiketter. Skicket framgår ganska bra om man förstorar bilderna. Hursomhelst visar detta att värderingstabellerna från 2014 är att lita på och att NES-kassetter inte är, eller åtminstone inte behöver vara, särskilt dyra; 16 av de här 24 titlarna såldes de senaste månaderna för ett pris som understiger värderingen i Spelsamlarboken. Endast Lee Trevino’s Fighting Golf avvek kraftigt uppåt, men har med 20 kronor en exceptionellt låg värdering. Det finns andra SCN-kassetter som inte kom med här, men som bör tillhöra den billigaste decilen: Silent Service, Solstice, Kick-Off och Skate or Die är några exempel.

Planerar man att besöka Retrospelsmässan eller någon annan mässa är det en god idé att ha med sig Spelsamlarboken för att få en uppfattning om vilka priser som är rimliga, så att man inte oavsiktligt betalar alldeles för mycket för spelen. De hundralappar man betalar för boken, till exempel på Adlibris, kan man spara in nästan löjligt snabbt om man åker på en mässa för att storhandla. På Retrospelsmässan får man räkna med att det finns många säljare som inte vill veta av realistiska priser, utan sätter fantasipriser och hoppas att någon har lika bra fantasi som dem. Förmodligen behöver mässan för att nå upp till 2015 års besökarantal, och för att göra dessa besökare nöjda, bland annat locka till sig säljare som är beredda att ta marknadspriser för sina spel, något det eventuellt inte finns vilja till hos Retrospelsmässan AB.

fredag 23 mars 2018

Har Retrospelsmässan kulminerat?

Har man följt Retrospelsmässan sedan starten vet man att det alltid var mycket svårt att knipa ett av de åtråvärda borden om man ville sälja. En tanke med att hålla nere antalet bord var att förutsättningarna skulle bli bättre för varje säljare, men lokalerna satte också sina begränsningar och man ville ha plats för ganska mycket annat än säljarbord.

När bordsbokningen för 2018 års mässa öppnade i söndags var det ingen större dramatik. Retrospelsmässan har i den nya tappningen plats för alla som betalar, så det är istället bordshyran som begränsar antalet säljare. Nu går det inte att se hur Retrospelsmässan AB lyckades ekonomiskt med mässan 2017, eftersom den senaste offentliga redovisningen gäller 2016, men upplägget med många säljare och hög bordshyra torde vara optimalt för arrangörens räkenskaper. Där ser vi förmodligen ett konkret utfall av att Retrospelsmässan inte längre drivs ideellt.

Hur är då förutsättningarna för säljarna på RSM? Om man hyr ett bord till lägsta priset, 1 000 SEK, så går det på ett ut med Traderas provision om 10 % när försäljningen uppgår till 10 000 SEK; säljer man för mindre än så, så är Tradera billigare. Finns det 100 säljare på mässan så behöver besökarna handla för sammanlagt 1 000 000 SEK för att säljarna ska hamna i paritet med Traderas provision. Med omkring tre tusen besökare blir det några hundra per person, vilket kanske tyder på att det finns utrymme för ytterligare höjningar av bordshyran. Räknar man istället på Traderas provision för företag så är den mycket lägre än 10 % men också olika hög beroende på produktkategori. Säg att den är 5 %, då dubblas beloppet besökarna behöver handla för. Plötsligt blir kalkylen en annan, och då räknar man bara med lägsta bordshyran på RSM, inte de mycket dyrare sponsorpaketen och inte transport till mässan etc.

Men för alla besökare borde det väl vara fördelaktigt med ett stort antal säljare på mässan? Man kan tycka att det borde ge större utbud och bättre priser, men av olika skäl blir det inte så. Det är inte som på Retrogathering 2010 (eller RSM det året) att de flesta säljarna är privatpersoner som vill få sålt det de har med sig och sätter priserna därefter, utan det är tydligt att säljarna har ändrat karaktär och att få numera är beredda att sälja till marknadspris; jämför man med de lägsta marknadspriserna på Nintendospel är det inte ovanligt att mässpriserna är tio gånger högre, åtminstone var det så på RSM förra året. Det kanske låter otroligt, men priserna på exempelvis Game Boy Advance är lägre än vad många tror. Inte heller NES har särskilt höga priser när budgivarna bestämmer priset.

De höga priserna från Retrospelsmässan AB:s sida kan möjligen vara en strategi för att ackumulera kapital för att så småningom kunna ta steget till Svenska mässans lokaler i Göteborg, något som vissa hoppas ska ske. Visst skulle det kunna ge större uppmärksamhet och medföra bättre belysning och uppvärmning med mera än på Bananpiren, men samtidigt blir det med så dyra lokaler förstås ännu svårare att få en rimlig prisnivå på det som säljs på mässan. Dessutom lär det vilja till att årets mässa blir en succé, och där kan det eventuellt vara upplagt för en besvikelse. Det är tveksamt hur mycket av sin forna dragningskraft mässan har kvar när det inte erbjuds mycket annat än säljarbord och priserna vid dessa generellt sett ligger långt över vad som är rimligt.

Inför Retrospelsmässan 2017. Foto: Sebastian Pettersson, som också tonade ned det gula ljuset medelst redigering.

söndag 11 mars 2018

200 spel anses nu utgöra en komplett NES-samling

Även om det var få som svarade så är det anmärkningsvärt att ingen enda valde 214. KB såldes ändå för 35000 kronor tidigare i år, och RX betingar fortfarande priser som visar att åtminstone vissa samlare räknar det. Tydligen var de inte här och svarade.

Nu var det här första gången jag ställde den här frågan i en enkät, men min gissning är att en betydande andel hade svarat 214 om man hade ställt samma fråga för sisådär fyra år sedan.

söndag 11 februari 2018

När är NES-samlingen komplett?

När man på frågan om A4-manualer väljer att svara ”Nej, jag samlar på Nintendo”, vad räknar man då som en komplett NES-samling? Jag har lagt upp en undersökning för att försöka utröna hur det förhåller sig därmed. Eller är det så att de flesta fortfarande inte skiljer på Bergsala och Nintendo?

Svarsalternativet 200 innebär alltså SCN-spelen och 210 inkluderar även de tio spelen med spansk flagga, som står med på samma sida. I 214 medräknas även Smurfarna, Astérix, Spider-Man: Return of the Sinister Six och George Foreman’s KO Boxing. Passar inget av alternativen så väljer man Annat, och förtydligar i en kommentar om man så önskar.

måndag 8 januari 2018

Spelsamlarmarknaden 2017: Ädelhet ett nyckelbegrepp

Sidan Dyraste spelen någonsin på den svenska marknaden är nu uppdaterad med ett ganska litet antal affärer från det senaste året, en konsekvens av att handeln sker allt mindre öppet och att många köpare väljer att vara anonyma. Det behöver inte finnas anledning att tvivla på säljarnas uppgifter, som uppges på bl.a. sndb, men hela marknaden blir mindre intressant att hålla koll på när budgivningar etc inte är tillgängliga för beskådan. Hursomhelst följer här ett försök att sätta fingret på vad som var utmärkande för spelsamlarmarknaden 2017, och i viss utsträckning ska det gå att hitta belägg för påståendena i de nyss tillagda affärerna, trots att affärerna är så få.

Ett centralt begrepp när man pratar om marknaden 2017 är ädelhet. Ädelhetsbegreppet utgår från de färdiga produkterna som lämnade Nintendos tillverkning i Japan; det som inte härstammar därifrån, eller har modifierats i efterhand av andra än japanska Nintendo, ses som mindre ädelt. Hypotesen är att prisutvecklingen 2017 styrdes mycket av ädelhet, med ökande priser på typiskt ädla Nintendospel som SCN-utgåvorna av Mr. Gimmick och Mega Man 5 – det kan man till och med hitta belägg för i de nyss tillagda affärerna. Det verkar samtidigt som att allt fler på frågan om A4-manualer svarar ”Nej, jag samlar på Nintendo” varmed de alltså dömer ut A4-manualerna på grund av att de kommer från svenska distributörer och inte Nintendo. Enstaka säljare rapporterar fortfarande mycket höga priser på spel med A4-manual, men då rör det sig om privata uppgörelser med köpare som ofta är anonyma.

Om hypotesen om ädelhet visar sig stämma, så är det förstås mycket mer än A4-manualer som ska drabbas av prisfall. Så verkar också ha skett med olicensierade spel och reproduktioner, som tidigare har sålts för priser som nu förefaller främmande; på listan över de dyraste spelen hittar man bland annat Metal Fighter för 16100 kronor (2014), Lille Nemo Drömmästaren för 11500 kronor (också 2014) och Bubble Bath Babes för 6000 kronor (2013). Därtill har reproduktioner, liksom andra piratkopior, nu förbjudits på flertalet mässor inklusive Retrospelsmässan. Däremot verkar Zelda Gold Pack så här långt ha klarat sig bra, trots att det med säkerhet inte härrör direkt från Nintendo; den stora kartongen är av okänt ursprung och guiden trycktes i Finland. Förmodligen har det betydelse att det är stor kvalitetsskillnad mellan Zelda Gold Pack och de särskrivna svartvita A4-manualerna, och det kan vara så att kvalitet är viktigare än ädelhet i bemärkelsen huruvida Nintendo står för tillverkningen. 

Ädelt.