lördag 19 november 2016

Vem är kompis med vem i Marios värld?

För varje karaktär i Super Mario Kart har de datorstyrda karaktärerna en given placeringsordning, som styrs av något annat än hur bra de är på att köra gokart. Att Nintendo har tagit hänsyn till allianser och fiendskaper i Marios värld blir som allra tydligast om man kör med Bowser. Ordningen ser då ut så här:


Här ser ordningen ut att vara helt sorterad efter hur farliga de olika karaktärerna kan förväntas vara för Bowser, med Mario följd av Luigi som de värsta motståndarna, därefter Princess och Yoshi. Donkey Kong Jr är gammal fiende till Mario, Toad är en harmlös invånare i Svampriket och Koopa Troopa, som gör allra minst motstånd, är en av Bowsers undersåtar.


Spelaren kan medvetet sabotera för sina antagonister och därmed få en helt annan ordning och slutställning än den på förhand givna, som här med de båda tungviktarna i topp, men nu är det den programmerade ordningen för varje karaktär som är det intressanta. Hur det ser ut om man är två spelare kan också så att säga lämnas som en övning åt läsarna.


När man spelar som Mario kommer den gamla fiendskapen med Donkey Kong Jr upp till ytan, när apan knuffas och skjuter iväg bananskal för att hindra rörmokarens framfart. Utöver det tycks ordningen vara inverterad, med fienderna sist. Det kan ha att göra med att det skulle vara till nackdel för spelet att ha Bowser som främsta motståndare till alla han är ovän med.

Gammalt groll.


Princess Toadstool är den som får tampas med Bowser som främsta motståndare. Sedan visar sig Toad oväntat bjuda motstånd. Man noterar att Toadstool och Toad förutom likheten med namnen även använder samma vapen, förminskningssvampar. Kan dessa likheter vara grogrund för en konflikt dem emellan?


Koopa Troopa har samma fyra karaktärer som Bowser närmast efter sig, men i en annan ordning. Toad har samma köregenskaper som Koopa Troopa, som spelarstyrd, men det hjälper föga här.


Toad visar sig vara lika harmlös som man kan förvänta sig, sist här också. Yoshi ger igen för nackslagen i Super Mario World.


Även mot Yoshi presterar Toad svagt, och både Mario och Luigi håller mycket låg profil. Koopa Troopa igen för att han blev uppäten i Super Mario World.


Endast mot Donkey Kong Jr är Toad främsta utmanaren. Donkey Kong Jr har egentligen inget otalt med någon av Svamprikets invånare, men Toad kan tänkas hysa agg mot apan eftersom denne inte är invånare i Svampriket. Bowser som tvåa gör det enkelt att få tungviktarna i topp enligt devisen störst först.


Helt klart har Toad och Toadstool något emot varandra. Toad är bland de främsta endast mot Princess och Donkey Kong Jr; mot alla andra är han bland de tre sista. Princess gör mycket bättre ifrån sig överlag, men det är bara mot Toad som hon är i ledningen bland de datorstyrda. Toad utmärker sig också genom att vara den enda som har Bowser på jumboplatsen.


Bästa och sämsta datorstyrda motståndare för varje karaktär:

Spelare                                Bästa                                   Sämsta
Mario                                  Donkey Kong Jr                  Koopa Troopa
Princess                               Bowser                                Yoshi
Bowser                                Mario                                  Koopa Troopa
Koopa Troopa                     Luigi                                    Toad
Luigi                                    Yoshi                                   Toad
Yoshi                                   Koopa Troopa                     Luigi
Donkey Kong Jr                  Toad                                    Yoshi
Toad                                    Princess                               Bowser

Ser man enbart till vem som placerar sig först så har var karaktärerna sin plats i rampljuset, men de datorstyrda förarna är ändå inte jämnbra om någon hade för sig det. Intrigerna i Marios värld utanför gokartbanorna har stor inverkan på hur de olika karaktärerna placerar sig. Man kan räkna poäng enligt spelets poängsystem, och om man räknar med att spelaren inte tar poäng (placerar sig femma eller sämre) så blir det 9 poäng till ettan, 6 poäng till tvåan, 3 poäng till trean och 1 poäng till fyran. Då samlar karaktärerna ihop följande poäng:

Princess         6+3+3+0+3+0+9=24
Donkey Kong Jr 9+1+0+0+0+6+6=22
Mario             3+9+1+6+0+0+3=22
Yoshi             3+0+1+6+9+0+1=20
Bowser          0+9+0+3+1+6+0=19
Luigi               1+0+6+9+0+1+0=17
Toad              0+6+0+0+0+0+9=15
Koopa Troopa 0+0+0+1+9+3+0=13

Man kan också räkna med att spelaren tar 9 poäng, och att de datorstyrda därmed får mindre poäng. Så är det ju snarare i praktiken, eftersom spelet inte fortsätter om spelaren inte tar poäng. Resultatet blir då ett annat:

Donkey Kong Jr 6+0+0+0+0+3+3=12
Princess         3+1+1+0+1+0+6=12
Mario             1+6+0+3+0+0+1=11
Yoshi             1+0+0+3+6+0+0=10
Bowser          0+6+0+1+0+3+0=10
Luigi               0+0+3+6+0+0+0=9
Toad              0+3+0+0+0+0+6=9
Koopa Troopa 0+0+0+0+6+1+0=7

Donkey Kong Jr tar ledningen i kraft av fler 3-poängare. Yoshi och Bowser delar placering, liksom Luigi och Toad. Resultatet, oavsett beräkningsmetod, kan tolkas som att Koopa Troopa har flest vänner, eller åtminstone minst ovänner, eftersom man kör snällt när man möter sina kompisar. Beträffande Princess känns det svårsmält att hon skulle ha så många ovänner i Svampriket, men att Donkey Kong Jr kommer och kör aggressivt och offensivt är inte så konstigt. Han är förmodligen sur på Mario efter det som hände i Donkey Kong Jr. och tänker att alla från Svampriket är skitstövlar.

lördag 29 oktober 2016

Traderas spelmarknad under september och oktober 2016

Så här ser det ut om man lägger ihop samtliga auktioner och fastprisannonser under de senaste två månaderna.

TV-spel & Datorspel: 89668
Nintendo Wii: 9877
Xbox 360: 8339
PlayStation 3 - PS3: 8320
PlayStation 2 - PS2: 7664
Nintendo - NES: 7514
PC-spel: 6654
Super Nintendo - SNES: 5060
PlayStation 4 - PS4: 4870
Nintendo DS: 2898
Game Boy: 2751
Nintendo 64: 2703
Övrigt: 2622
PlayStation - PSone: 2510
Xbox One: 2327
Sega - Mega Drive: 2222
Nintendo Gamecube: 2180
Xbox: 1739
Övriga märken: 1695
Game Boy Advance: 1466
Nintendo Wii U: 1443
Nintendo 3DS: 1401
Sega - Master System: 767
Sega Dreamcast: 757
PlayStation Portable - PSP: 673
Pocketspel: 450
Litteratur: 423
PlayStation VITA: 266
Mac-spel: 23

Förändringarna jämfört med för ett år sedan är endast små. Däremot kan det ha hänt mycket som inte framgår här, eftersom fastprisannonserna har tagit över allt mer.

Går man över till auktioner med bud ser det ut så här:

TV-spel & Datorspel: 35012
Nintendo Wii: 5974
Nintendo - NES: 3860
PlayStation 3 - PS3: 2676
Super Nintendo - SNES: 2470
PlayStation 4 - PS4: 2245
Xbox 360: 2231
PlayStation 2 - PS2: 2035
Game Boy: 1458
Nintendo 64: 1449
PC-spel: 1181
Nintendo DS: 1031
Sega - Mega Drive: 953
Xbox One: 928
Nintendo Gamecube: 863
PlayStation - PSone: 850
Övrigt: 646
Game Boy Advance: 596
Xbox: 595
Nintendo Wii U: 585
Övriga märken: 552
Nintendo 3DS: 549
Sega - Master System: 308
Pocketspel: 283
Sega Dreamcast: 262
PlayStation Portable - PSP: 194
Litteratur: 125
PlayStation VITA: 106
Mac-spel: 6

Även här är det totala antalet nästan exakt detsamma som för ett år sedan, men förhållandet kategorierna emellan har ändrats mycket. Wii har nått en särställning med ännu större marginal till tvåan än vad NES hade förut. Hur har det blivit så? Säg det. Det kan handla om att NES alltmer säljs till fast pris (och att nästan hälften av auktionerna blir utan bud) och att många Wii-ägare har väntat till nyligen med övergången till generation 8. SNES uppvisar inte motsvarande minskning. Man noterar också att Game Boy har passerat Nintendo 64.

Med lägsta pris 1000 kronor ser det ut så här:

TV-spel & Datorspel: 1044
Nintendo - NES: 204
PlayStation 4 - PS4: 156
Super Nintendo - SNES: 104
Xbox One: 101
Nintendo 3DS: 68
PlayStation 3 - PS3: 62
Nintendo Wii U: 54
Nintendo 64: 39
Övrigt: 36
Övriga märken: 28
Pocketspel: 23
Nintendo Gamecube: 22
PlayStation VITA: 21
Nintendo Wii: 20
Xbox 360: 19
Game Boy: 16
PlayStation - PSone: 16
Nintendo DS: 15
Sega - Mega Drive: 12
PlayStation 2 - PS2: 10
Game Boy Advance: 7
Sega Dreamcast: 4
PC-spel: 3
Sega - Master System: 2
PlayStation Portable - PSP: 1
Xbox: 1

Här är alltså NES alltjämt kung medan SNES hävdar sig mycket väl. Övrigt och Övriga märken är oväntat stora. Mac-spel och Litteratur försvinner. Det som såldes i de mindre kategorierna är inte mycket att orda om – det är till övervägande delen snarlika paket med konsol och många spel. I PC-spel finns det förstås inga konsoler, så där är det samlarutgåvor som har sålts. I Game Boy Advance ser man det första enskilda spelet, där var det Zelda Minish Cap som såldes för 1526 kronor. Riktigt mycket för att vara GBA.

PS2 är helt ointressant. Sega Mega Drive har ett flertal spel med The Punisher för 2551 kronor som det dyraste. I Nintendo DS är det liksom tidigare Pokémon Heartgold och Soulsilver som säljs dyrt, och inget alls utöver dem. I Playstation dominerar Castlevania SotN med flera originalutgåvor och överst en Limited Edition för 3951 kronor. Game Boy hade flera Oracle of Ages/Seasons, men också här var det Castlevania som triumferade med 2349 kronor för ett Belmont’s Revenge och 1612 kronor för Castlevania Adventure.

De följande kategorierna Xbox 360, Wii, VITA och Gamecube har i stort sett bara konsolpaket att komma med. I Pocketspel låg ett Balloon Fight ute med fast pris 34999 kronor. Högsta budet blev 8100 kronor. Ett annat exemplar av spelet såldes för 4000 kronor. Ball inbringade 5200 kronor för Retroplay.

Övriga märken är alltså större än normalt men sakerna är ungefär desamma: Vectrex, Atari 2600 och annat från tiden före NES. Här finns också flera Saturn-spel sålda av game-world. Swagman gick för 2815 kronor. Kategorin Övrigt är också större än normalt och det var  framförallt för att Spelhjälpen sålde många tavlor. Ett jättepaket med mycket NES och SNES för 295000 kronor såldes till butiken retrospelfynd och ett flipperspel, Rollercoaster Tycoon, såldes för 15106 kronor.

I Nintendo 64 såldes ett Zelda Special Value Pak för 3049 kronor. Paketet har kallats för 64:ans Gold Pack, men med det här priset gör det inte skäl för det namnet. Med Nintendo 64 är det egendomligt att kompletta spel har svårt att nå över dubbla kassettvärdet. Nu såldes till exempel ett komplett Mario Party 3 för 1000 kronor jämnt. De följande kategorierna Wii U, PS3, 3DS och Xbox One har i stort sett bara konsolpaket att komma med. Detsamma gäller PS4.

SNES har en hel del ovanligt dyra eller rekorddyra objekt. Till exempel såldes två stycken Mega Man X3, ett för 4801 kronor (med manual) och ett för 3000 kronor (endast kassett). Zelda Gold Pack såldes för 28800 kronor, medan två inplastade Zelda 3 gick för omkring 4000 kronor vardera.

Det man lägger märke till i NES-kategorin är framförallt att ESP-spelen är borta. Ovanliga spel med värdelös spelbarhet har fallit i pris, och ESP-spelen tycks ha rasat mest. Annars ser det ut som tidigare med stabila priser på titlar som Mega Man 5 (fyra kompletta exemplar såldes för 7301, 6427, 4650 respektive 4500 kronor), The Flintstones: The Surprise at Dinosaur Peak (8600 kronor) och Mr. Gimmick (flera kassetter över 3500 kronor).


onsdag 19 oktober 2016

Spelböcker på gång och utkomna

Det har blivit vanligt med spelrelaterade böcker och det kan vara svårt både att läsa alla och att välja vilka man ska läsa. Förutom de många svenska böckerna finns det engelskspråkiga som kan vara lätta att missa. Det kan vara så att jag missar en del eller många böcker när jag här försöker mig på en översikt (inget utelämnas avsiktligt), men följande böcker och författare/förlag har jag i alla fall någorlunda koll på.

Thomas Sunhede och Martin Lindell utkommer inom kort med boken Svensk Videospelsutveckling – Från 50-tal till 90-tal. Deras tidigare böcker om spel heter Slayer of the big grey box (Sunhede 2014), Historien om SEGA (Lindell 2014), NES-XX-SCN-1 (Sunhede 2014), NES-HW-SCN (Sunhede 2013), NES-XX-SCN (Sunhede 2011) och 8 bitar på 80-talet (Lindell 2008, uppdaterad flera gånger sedan dess).

Spelpappan Jimmy Wilhelmsson arbetar på boken Generation 500 med planerad utgivning maj 2017. Hans tidigare böcker heter Äventyrsspel (2015, tillsammans med Orvar Säfström, som också är författare till 250 TV-spel från 2007) och Generation 64 (2014).

Reset Media säljer Stora Spelboken från 2015 och 8 bitar från 2014. Stora Spelboken är utgiven på förlaget Stevali, 8 bitar på Reset Media.

Spelsamlarboken från 2014 tror jag inte att någon återkommande bloggläsare har missat. Första boken utkom 2010.

På engelska utkom nyligen Ultimate Nintendo: Guide to the NES Library 1985-1995 av Pat Contri med flera medförfattare (hemsida). Förra året kom I Am Error av Nathan Altice; en del i serien Platform Studies där även Codename Revolution (från 2012) med flera andra böcker ingår, de flesta i någon mening spelrelaterade. Längre tillbaka finns bland annat Guinness World Records: Gamer’s Edition (flera årgångar och olika författare), The Ultimate History of Video Games (Steven L. Kent) och Game Over (David Sheff).

Det var alltså uppräkningen av böckerna. Den övergripande bilden är att nischerna är många och att få böcker överlappar varandra. Flera böcker har jag skrivit om tidigare (8 bitar och 8 bitar på 80-talet i juli 2014, Ultimate History i tre inägg (1, 2, 3) hösten 2013) och andra är ganska långt ifrån det som intresserar mig. Äventyrsspel handlar om det svenska spelförlaget med det namnet, som kan sägas vara en förgrening från Tolkien varifrån en annan gren går till spelkanon med Dragon Quest och amerikanska datorrollspel på vägen dit. Svensk historisk spelutveckling är inget självklart intresseområde för svenska spelsamlare och Stora Spelboken riktar sig till barn, så de engelska NES-böckerna kan ligga bra till hos spelsamlarna. Men ska man välja Pat eller Nathan, Contri eller Altice?

Ordet ultimate (på svenska slutlig eller slutgiltig) känns igen från Ultimate History of Video Games och är säkert tänkt att ge positiva associationer (bland annat till magin Ultima, som i Final Fantasy VI är överlägsen allt annat) men kan också uppfattas som onyanserat och överdrivet skrytsamt när en författare själv väljer ordet om sin egen bok. Det behöver inte betyda att författaren är onyanserad och skrytsam hela boken igenom, men jag minns att boken Ultimate History of Video Games handlade väldigt mycket om $tora $ummor, att perspektivet var nästan helt och hållet amerikanskt och att boken lämnade en del övrigt att önska på en rad områden. Inte ”ultimate” enligt mig alltså. Därmed inte sagt att jag sågar Pats bok på förhand, men jag anar att det är mycket av uppräkning och kuriosa som inte vävs samman till något större. Det är en enorm skillnad på om författaren sätter samman en vision/berättelse/teori/etc och därefter använder fakta för att belägga denna, eller om författaren bara så att säga återberättar, dvs sätter så liten egen prägel som möjligt och mer förmedlar. Hur respektive bok sorteras därvidlag lämnas som en övning åt läsaren att utröna.

Man ska inte förringa betydelsen av ett renommerat förlag. Pat Contri gav ut sin bok själv efter finansiering via Kickstarter. Platform Studies med I Am Error ges ut av MIT Press, det världsledande universitet som nämns i alla spelhistoriska översikter för att Spacewar skapades där, vid en tidpunkt då Nintendo fortfarande bara gjorde spelkort och inte hade tagit sitt nuvarande namn. Det måste ses som en kvalitetsstämpel av rang.

fredag 7 oktober 2016

Är SNES dyrare eller billigare än 2003?

Tittar man på svenska utgåvor till NES och SNES så var man 2003 nära botten för priserna. Aldrig därefter har spelen varit så billiga, men kanske var de ännu lite billigare något år tidigare. Hursomhelst så finns det ett tjugotal SNES-titlar värderade i Super PLAY från augusti 2003, något jag har tittat på med en annan infallsvinkel tidigare, och de värderingarna lämnar en del att reflektera över. De svenska utgåvorna har ökat enormt i pris och man kan till exempel se att Pocky & Rocky i amerikansk eller europeisk version värderades till 200-350 kronor; idag får man lägga till en nolla på det, i alla fall på SCN-versionen. Men vad som är mer intressant och förmodligen oväntat för många är hur högt de japanska utgåvorna värderades.

Japanska utgåvor och värde i kronor enligt Super PLAY 2003:

Chrono Trigger                                          200-300
Final Fantasy IV                                        400-500
Final Fantasy VI                                        400-500
Mother 2                                                    250-500
Super Mario RPG                                      200-350
Dragon Ball Z – Hyper Dimension              450-600
Akamajou Dracula XX                              650-1000
Kikikaikai                                                  450-650
Yossy Island                                              400-500
Terranigma                                                300-450
Rendering Ranger R2                                 500-700
Final Fight Tough                                       500-700
UFO Kamen Yakisoban                            450-600
Fire Emblem 5 Tracchia 776                      1200-1700
Bahamut Lagoon                                        450-650
Front Mission                                             400-650
Seiken Densetsu 2                                     250-400
Super Metroid                                           450-600
R-Type III                                                 400-600
Bokujou Monogatari                                  200-300

De flesta av de här spelen har fallit uppskattningsvis mellan 50 och 80 % i pris. Som en anekdot hade jag själv med mig till Retrogathering ett mindre antal spel till Super Famicom, som syns på bild i föregående inlägg. Front Mission fick jag 100 kronor för, vilket är i storleksordningen 80 % ned jämfört med värderingen från 2003. De andra spelen jag hade till salu (t.ex. Sim City, 50 kronor) blev inte värderade i Super PLAY, men den som har letat efter japanska SNES-spel (SHVC, Super Home Video Computer) på senare tid vet att man ytterst sällan behöver pytsa ut mer än som mest cirka 200 kronor för ett komplett spel. Super Metroid kan däremot ligga på angivna 450-600 kronor, tack vare att det har engelsk text.

Orsakerna till prisfallet kan man spekulera i. Gissningsvis är trenden inte isolerad till SHVC utan gäller för japanska utgåvor överlag, alltså även bland annat HVC, NUS och DMG, liksom annat än Nintendo. Man kan säkert överanalysera och dra in en massa parametrar som disponibel inkomst och liknande utöver valutakurser, men antagligen skulle ingen bli mycket klokare av det. 20 % upp eller ned är mycket för en valuta, men skulle ha en närmast obetydlig inverkan på prisfallet om 80 % som är en realitet för många titlar. Det handlar snarare om att japanerna ratar spelen. I Japan kan spelen nog vara nästan gratis på många håll, kanske nästan överallt utom hos Super Potato.

Något som kan spela in är att spelen upptar ett visst utrymme. Även om de förvaras så att de tar så lite plats som möjligt, i hyllor från golv till tak, så skulle det kunna ha betydelse i ett land där kvadratmeter anges med två decimaler, i en 13,37 m2 stor lägenhet. Det blir lite som med pianon i Sverige – instrumentet är gratis, men (och därför att) ytan det upptar kostar fler hundra tusen. (Figuren på bilden nedan har bara fått sitt namn efter instrumentet.) Å andra sidan är knapphet i fråga om utrymme inte något nytt för Japan utan så har det sett ut jättelänge; om det vittnar handkontrollernas sladdlängd på ca 80-90 cm istället för ”kontinentala” (som japanerna säger) 2-3 meter, en anpassning till att japanska bostäder inte medger ett större avstånd än så till TV:n. De japanska förpackningarna på 19 x 10½ x 3 cm tar förvisso inte mer plats nu än 2003, men det kan ha tillkommit andra prylar sedan dess, häftiga små robotar och liknande, som har trängt undan SHVC i de japanska hemmen.

Piano. Illustration: Akira Toriyama
 
Så är då SNES dyrare eller billigare än 2003? SHVC svarar för uppskattningsvis en tredjedel av världens SNES, och om alla de spelen bara har en bråkdel av värdet kvar är det kanske svårt att prata om någon generell värdeökning. Å andra sidan har SHVC aldrig haft något som kan kallas samlarvärde, eftersom de spelen hela tiden har legat under nypriserna (uppemot motsvarande 800 kronor). Så prisnivåerna från 2003 handlade snarare om att begagnatvärdet höll i sig på högkvalitativa titlar som i de flesta fall var ca 7-10 år gamla, men de har nog aldrig haft någon ökning av värdet. Det är SCN och ett fåtal europeiska utgåvor som avviker, annars har SNES blivit billigare sedan 2003.

söndag 2 oktober 2016

RG – tusenlapparnas mässa

När Swish var nytt för ett par tre år sedan blev det snabbt jättepopulärt att använda tjänsten på mässor som Retrogathering. ”Det bästa sedan skivat bröd”, yttrades av en säljare i närheten av mig på RG 2014, Pappas pärlor har jag för mig att det var. Nu tycker många uppenbarligen att det är rätt omständligt att knappa in ett tjugotal siffror på en smartphone för varje betalning (eller så har det att göra med att det är svårt att hålla koll på hur mycket man spenderar), för sedlar har tagit över nästan helt igen. På gårdagens Retrogathering verkade det som att man använde Swish först när sedlarna hade tagit slut.

Konsertsalen strax före öppnandet.
Utöver det så tycks många ha upptäckt att den bästa sedeln för köp kring eller över 1000 kronor faktiskt är tusenlappen, inte flera femhundringar. 1000-kronorssedlar har tidigare varit en ovanlig syn på spelmässor, och man kan fråga sig varför de har blivit vanligare nu efter att Gustav Vasa har fått abdikera. Fortfarande är det inte så att man i regel (om någonsin) får dem i uttagsautomater, men en del besökare hade alltså bemödat sig med att skaffa dem inför mässan. Och RG är väl den mässa där det är minst förvånande att se högsta valören i cirkulation; koncentrationen av prima samlarobjekt är slående.

Bästa valören vid köp av flertalet samlarspel.